Ledarskap och personlig utveckling

DSC_3975 Etsko

Jag var i veckan på ett ledarskapsseminarium med Etsko Schuitema som beskrev modellen Care & Growth, vilken han utvecklat och jobbat med under ett par decennier. Den handlar lika mycket om personlig utveckling hos ledaren som själva hantverket inom ledarskapet. I stora drag går det ut på att ledaren verkligen skall bry sig om sina medarbetare, på riktigt, och att hen därigenom kommer att få mångfalt tillbaka. Men att bry sig om på riktigt är inte samma sak som att alltid vara snäll. För att de som jobbar hos dig skall kunna växa och ta nästa steg i sin utveckling måste de också utmanas i en lagom utsträckning och uppmärksammas på om de inte uppnår det överenskomna resultatet. Ledaren är ansvarig för att rätt förutsättningar (Means) och rätt förmåga (Ability) finns hos medarbetaren som i sin tur skall ta på sig ett personligt ansvar (Accountability) att leverera. 

Det är väldigt likt den metafor som jag brukar använda i mina ledarskapsutbildningar som rör hur du agerar mot dina egna tonårsbarn. Du bryr dig och vill dem väl på riktigt, du uppmuntrar dem men ibland måste du putta på dem för att saker skall hända och ibland måste du markera vad som inte är okej. Dessutom har du en innerlig önskan om att de skall gå bra för dem och att de i förlängningen skall kunna ta din roll och skapa ett eget liv efter sina egna värderingar. Inget krångligt alls!

I Care & Growth finns även kopplingar till utveckling som individ med insikten att ett osjälviskt givande gör dig fri som människa, ingen kan hindra dig att ge. Att kunna hjälpa andra att lyckas i sina arbeten gör ju inte bara att företaget går bättre utan ger ju även en härlig personlig känsla. Detta ligger nära de tankar och idéer som jag håller på med inom den existentiella coachingen. Det känns väldigt roligt att se att dessa två intressen kan kombineras på ett så bra sätt. Att jobba för helhetens bästa och med osjälviskt givande som en bärande pelare ger öppna och trygga människor och arbetsplatser. Helt i linje med Googles slutsats om att psykologisk trygghet är grunden för att erhålla effektiva team i organisationen. 

0 Kommentarer

Existentiella samtalsgrupper – att samtala om livet tillsammans med andra.

Sedan jag började med existentiell coaching för 1,5 år sedan har mitt intresse för genuina och innerliga samtal ökat mycket. Visst kan det vara trevligt att prata om barnens förehavanden, semesterresan eller idrottsminnen. Men att prata om och lyssna på andra, hur de upplever att det är att leva som människa, ger ett annat djup. Att tillsammans få dela tankar och funderingar och gemensamt försöka förstå egna och andras synvinklar är väldigt inspirerande. Det handlar då inte om att övertyga eller övertala någon om att just mina tolkningar är de rätta, utan mer om själva samtalet som sådant med nyfikenhet och ömsint närmande till den andre och till de ämnen som är i fokus.

Just nu är jag mitt i min utbildning som samtalsledare för grupper där vi lyssnar på och delar erfarenheter om livets mysterier. Livets mysterier kanske låter lite flummigt men kan bli lite tydligare om man ser den franske filosofen Gabriel Marcels sätt att beskriva det hela. Han skiljer på problem och mysterier. Problem kan vara väldigt komplexa men vi kan se att det finns eller kommer att finnas en lösning. Livet mysterier däremot är omätbara och har inte något definitivt svar. Exempel på detta kan vara, “vad skapar mening”, “hur påverkar vetskapen om döden oss” och “vad är frihet”.

Jag leder nu en samtalsgrupp där vi filosoferar kring dessa frågor. De ämnen vi hittills har berört är Frihet, Relationer och Döden. Till vår hjälp har vi förutom våra egna insikter och uppfattningar även existensfilosofernas stora källa av visdom och funderande. Det som är lite uppfriskande och inspirerande är att filosoferna inte alls är överens i sina åsikter. Gällande relationer till exempel, skrev Jean-Paul Sartre att “Helvetet är andra människor” baserat på hans syn att så fort vi möter en annan människa så börjar denna person att objektifiera dig. Du görs i hennes ögon till någon annan än du är och relationer är för honom därför en kamp och konflikt där det gäller att vinna över den andre. Emanuel Levinas å andra sidan menar att bara att tro att man kan förstå den andra är att förneka den andres vara. Han talar istället om “den absolut andre” och att det är “den andres annanhet” som kan hjälpa oss att vidga och berika våra egna liv. En diametralt motsatt syn.

Hur som helst har de tre gånger som jag hittills filosoferat tillsammans med gruppen varit väldigt givande. Det samtal som vi fem för varandra okända personer har genomfört ger nya perspektiv och tillfälle till funderingar kring mitt eget förhållningssätt i de olika frågorna. När vi nu senast samtalade om döden blev det tydligt för mig att vår syn på döden och vad som händer efter den har en påverkan på hur vi väljer att förhålla oss till våra nuvarande liv. Vi ser så mycket död och elände dagligen i media som egentligen inte berör oss särskilt mycket. Vi är avtrubbade av siffror på drunknade i medelhavet eller dödade i sprängdåd. Men när döden ibland kommer nära och drabbar en vän eller familjemedlem så stannar världen upp och jag kommer att reflektera över mitt liv och vad som faktiskt är viktigt. Att vara tillsammans med familj och vänner och att leva mitt liv autentiskt och inte efter någon annans önskan är tankar som kommer upp.

För min egen del är detta just en viktig del i att jag valt att vilja leda existentiella samtalsgrupper. Jag drivs av att vilja hjälpa andra människor och jag gillar att vara tillsammans med andra. Jag förundras även över hur vår grupp efter tre tillfällen á två timmar känns så öppen och trygg trots att alla deltagarna var nya inför varandra. Kanske skulle man i en framtid kunna använda denna samtalsmetod som ett medel att få arbetsgrupper eller andra konstellationer att bli mer autentiska och närmare varandra.

0 Kommentarer

Varför existentiell coach?

Ja det är en fråga som jag nu har fått ett antal gånger, och följdfrågan brukar vara vad handlar det om. För mig började vägen mot att bli existentiell coach som svaret på frågan, Stefan – vad vill du göra EGENTLIGEN? En väldigt rättfram fråga som vid lite närmare eftertanke kanske inte har ett så rättframt svar. För mig blev svaret efter en ganska lång fundering en önskan om att kunna hjälpa andra människor. Jag fick tips om utbildningen som existentiell coach och nu, 18 månader senare, är jag både diplomerad och certifierad inom existentiella samtal och har klienter som jag hjälper. Jag ser mig mer som en medresenär än som en coach eller terapeut på klientens resa i livet.   

De stunder under samtalen när det blir alldeles tyst och det går upp för klienten att det faktiskt finns en väg ut ur det som tynger hen är fantastiska och mycket känslomässiga. Det är väldigt givande och jag blir förundrad över att se att jag verkligen kunnat hjälpa människor till detta, ett bättre liv, på riktigt. Dessa möten med andra människor och dessa magiska stunder av insikt ger en egen härlig känsla och är det som gör att jag vill jobba vidare som existentiell coach. Ett fantastiskt jobb!

0 Kommentarer

Färdig coach

Nu har jag så tillslut blivit certifierad existentiell coach inom Sällskapet för Existentiell Psykoterapi, SEPT. Ytterligare åtta månader av klientarbete med tillhörande handledning har lagts till handlingarna. Jag och min kollega Joanna har jobbat o bollat o svettats o gråtit och skrivit uppsats och lyssnat på varandras historier för att lära oss så mycket som möjligt om hur man faktiskt arbetar med den fenomenologiska metoden. Min uppsats bar rubriken. ”Att träda fram – en betraktelse av den fenomenologiska metodiken som grund för att klientens möjligheter att träda fram”. Den har lärt mig väldigt mycket om vikten av trygghetsskapande, icke dömande och hundraprocentig närvaro för att ge möjlighet till förändring. Dessutom har den gett mig förmånen att få vara medresenär på mina klienters resa i deras respektive liv där jag på första parkett fått erfara hur de hittat insikter och verktyg till att faktiskt i grunden förändra sina dessa till att kunna leva i mycket större harmoni. Jag blir tårögd då jag tänker på vad vi tillsammans lyckats åstadkomma. Nu får det bli sommarlov och sedan hoppas jag kunna arbeta mycket mer med klienter. Ja, jag håller ju på att utbilda mig som grupphandledare för existentiella samtal om livet förstås, så lite skall jag jobba med det i sommar.

Skål för de nycertifierade!

0 Kommentarer

Reflekterande ledarskap 2019

Första dagarna i april genomfördes den andra reflekterande ledarskapsresan till Jämtlandsfjällen. På programmet stod bland annat personliga ledarvärderingar och tillitsbaserat ledarskap. Vädret var fint men lite blåsigt och vi skidade i bra före upp till STF-stugan Stensdalen. Tyvärr var bastun trasig så vi fick ha mer av diskussioner i stugan. Under dag två genomfördes en fin rundtur i den fjällnära skogen med en härlig diskussionspaus i lä vid fjällets fot. Den tredje dagen for vi i medvind åter mot Vålådalen och kunde konstatera att det blev en fin tredagarstur. Deltagarantalet var lite väl magert varför detta kommer att vara den sista turen med öppen anmälan. I fortsättningen kommer jag att erbjuda denna typ av aktivitet på beställning av grupper som en del i en ledarskapsutveckling. Deltagarna enades hur som helst att det varit väl investerad tid att genomföra detta evenemang.

0 Kommentarer

Mångkulturell ledar-coaching

Blev för en tid sedan tillfrågad om jag ville köra en ledarskapsworkshop med coachningstema för en avdelning på Ericsson. Efter mycket kort funderande tackade jag ja till detta och i veckan genomfördes den. Det var en ledningsgrupp med deltagare från Kina, Kanada, Indien och Sverige. En mycket trevlig och alert församling som verkligen var intresserad av ledarskap och att utveckla sin egen förmåga inom området coachning. Deras mycket ledarskapsintresserade chef hade förberett dem med hemuppgifter både vad gäller att lyssna på ett antal ledarskapspoddar samt att de skulle tänka igenom sin egen coachningsstrategi.

Jag började workshopen med tillitsbaserat ledarskap som jag anser vara grunden för att man på ett bra sätt skall kunna coacha sina medarbetare. Vi berörde vad forskning visar för att sedan gå igenom modellerna i LedarStegen som ju just ger en praktisk beskrivning av hur du implementerar ett tillitsbaserat ledarskap. Därefter övergick vi till lyssnandet som ju är coachningens hörnpelare. Övningen med att aktivt lyssna utan av avbryta och komma med egna inspel var det som deltagarna tyckte var mest intressant. Framförallt för att det krävde att de var kvar i berättelsen hela vägen ”in i kaklet” vilket nästan inga av dem var vana vid att vara. En riktig aha-upplevelse för många.

Sedan ägnade vi oss fenomenologi och att det vi upplever alltid är färgat av våra livserfarenheter. Här känns det extra roligt att kunna knyta ihop mina kunskaper inom existentiella samtal för att öka förståelsen hos deltagarna. Lite övningar genomfördes på det temat innan vi djupdök i ämnet dialog och vad som kännetecknar olika delar i en dialog jämför med diskussion eller debatt. Som avslutning fick deltagarna coacha varandra inom ett förvalt ämne innan vi summerade det hela. En mycket rolig och intensiv eftermiddag som uppskattades av deltagarna och som fick mycket god respons i utvärderingen.

0 Kommentarer

Slut på innehåll

Inga fler sidor att ladda