Existentiell Coaching

Existentiell Coaching / Utvecklande samtal

När oron sprider sig

Igår hade vi återigen en träff i den TALA OM LIVET grupp som jag leder. Gårdagens tema var DÖDEN, ett tema som känns mycket aktuellt. Vi hade ett fint samtal där vi delade med oss av erfarenheter och tankar som vi tillsammans reflekterade kring. Att tala om döden gör vi ju inte så ofta, det känns nästan tabubelagt, men alla de gånger jag har haft temat uppe så har det blivit väldigt bra och innerliga samtal. På grund av virusoro var en av deltagarna med via länk och det fungerade alldeles utmärkt.

De flesta av oss kommer med stor sannolikhet att smittas av coronaviruset och vi vet alla att vi någon gång skall dö men vi har ju ingen erfarenhet av hur det är. Oron för det okända är för många det som verkligen skaver och ofta hjälper det att bara få sätta ord på det. Jag tänker att det nu kan finnas ett större behov än vanligt att få samtala och reflektera kring dessa områden. Vanligtvis träffas jag ju helst på tu man hand men under rådande samhällsläge fungerar möten via internet alldeles utmärkt. Så när livet nu kanske ställs på sin spets så erbjuder jag en möjlighet att vara ett bollplank för tankar om livet och döden.

0 Comments

2020-03-17

Att veta vad jag vill och att ta ansvar för min egen situation

När jag lämnade Ericsson för tre år sedan var jag inte helt säker på vad jag skulle pyssla med. Jag hade en vag tanke om att jag skulle fortsätta med mitt specialområde inom konkurrentbevakning av radiobasstationer. Efter lite ledighet satte jag igång men kroppen talade ett tydligt språk att detta var något jag redan hade jobbat tillräckligt med, det var tråkigt och oinspirerande. Jag började då engagera mig lite mer i Trygghetsrådets aktiviteter och kom då att börja en utbildning i hur man aktivt tar befälet över sin egen jobbsökarsituation i syfte att antingen hitta en ny arbetsgivare eller nytt uppdrag som konsult.

Det var inte en kurs i vanlig bemärkelse utan något som mer kan liknas vid ett förändrat förhållningssätt. Frågan som jag först måste bottna var, Stefan – vad vill du göra EGENTLIGEN? Efter ett arbetsliv som hade karaktäriserats av att jag halkat in från den ena positionen till den andra utan att jag egentligen särskilt aktivt sökt några jobb så var det en fråga som fick mig att stanna upp. Vad vill jag egentligen göra med mitt liv? En väldigt relevant fråga, särskilt i det läge som då var med barn som började flyga ut och som inte behöver mig på samma sätt längre.

Det som kom till mig var att jag vill hjälpa människor. Både i deras roll som chefer men också som medmänniskor. Det var själva hjälpandet som sådant som lockade. Helt i linje med vad större delen av min släkt på mammas sida sysslar med. Med detta väl utklarat så blev kursen något helt annat än att bara vanlig katederundervisning. Det handlade om att gå på djupet med sig själv för att sätta grunden och riktningen på vidare liv och sitt jobbsökande. Det ledde bl.a. in mig på vägen mot existentiella samtal där jag under åren kunnat hjälpa helt vanliga människor till bättre självkänsla, självständighet och autenticitet och även i en del fall så att de kan sova betydligt bättre om natten.

När jag nu fick frågan om jag vill certifiera mig till att på egen hand kunna hålla dessa utbildningar i att ta befälet över sin egen resa så var det självklart att vara med. Förra veckan blev jag så certifierad och nu kan jag hjälpa andra med denna viktiga aktivitet! Det känns väldigt roligt och jag ser fram emot att kunna göra det jag verkligen brinner för, att hjälpa andra människor i en resa mot ett bättre liv.

0 Comments

2020-02-28

Existentiell Coaching / Utvecklande samtal

På tur i vårvinterfjäll

Att få möta vårvintern i fjällen under en skidtur är bland det bästa jag vet. Jag har gått otaliga turer och övernattat i väldigt många olika STF-stugor. En av mina favoriter är STF Stensdalstugan i Jämtlandsfjällen. Den är relativt nybyggd, mysigt inredd och har en fantastisk utsikt ut över fjällvärlden från köksavdelningen. Dessutom finns en vedeldad bastu att tillgå med fönster ut mot Lillstensfjället. En mer perfekt kombination är svår att hitta. Jag har ju under två tillfällen kört ledarutveckling under en tredagars tur i just det området. Nu till våren kommer vi istället att köra en liknande tur med samtal om livsfrågor. Jag tror att det passar ännu bättre att kombinera ihop samtal om livet med långsamt skidande och med fjällvärlden som inramning.

I slutet på mars, när vårvintern är som bäst, kommer vi att ta oss på skidor från Vålådalen till Stensdalstugan. Under skidturen bär vi med oss ett samtalstema som exempelvis “vad skapar mening i mitt liv”. Vi skidar, reflekterar på egen hand och utforskar temat tillsammans under gemensamma pauser för lunch och fika på vår färd mot stugan. Väl där inkvarterar vi oss, badar bastu eller bara softar och därefter lagar vi mat ihop och knyter ihop temat för dagen. Dag två väljer vi ett nytt tema, skidar runt i närområdet och lunchar på fjället med samtal och reflektion. Åter till stugan för mer bastubadande, matlagande och samtal. Dag tre fortsätter likt de första två med skillnad att vi åter styr mot Vålådalen och senare hemfärd till Stockholm.

Erfarenheter från de två mini-retreater vi genomfört på Hellasgården visar hur rogivande en vistelse i naturen är för denna typ av samvaro. Vi har också fått önskemål om att mer tid önskas för reflekterandet och därför känns det väldigt bra att nu kunna erbjuda både mer tid för det utforskande samtalet och mer av vår härlig natur. Man behöver ingen speciell erfarenhet av existentiella samtal för att följa med men en viss vana av längd eller turskidåkning behövs. Så om du vill möta våren i våra vackra fjäll tillsammans med e n liten grupp människor som är intresserade av innerliga samtal så finns här en möjlighet att följa med. Mer information och anmälan finns tillgängligt HÄR!

0 Comments

2020-01-29

Existentiell Coaching

Sömn, självkänsla, autenticitet och autonomi säljes!

Jag har nu genomfört existentiella samtal med många olika människor under den senaste 18-månadersperioden. När jag talar om för min omgivning att jag sysslar med existentiella samtal så är det nästan ingen som förstår vad jag egentligen håller på med. De tycker mest att det låter “pretto” och flummigt.

När jag nu tittat igenom de samtal jag haft inser jag att jag faktiskt förmedlar något mycket mer jordnära och lättbegripligt i dessa samtal än existentiellt flum. Det mina klienter fått med sig är: Självkänsla, Sömn, Autencitet (att veta vad man vill) och Autonomi (att kunna agera självständigt).

Med ett icke-dömande förhållningssätt har jag haft förmånen att få vara medresenär på klienternas egen resa och sett dem:

Få en förbättrad självkänsla och insikt i att de kan vara snälla mot sig själva och att de duger som människa.
Få insikt i att det finns en möjlighet till ett förändrat sätt att leva som gör att de kan sova bättre.
Sortera bland otydliga krav och egna förväntningar så att de rakryggat kan stå upp för din egen vilja utan att få skuldkänslor.
Bli kapten på sin egen skuta och få förståelse för hur de kan styra sitt eget liv.

Våra samtal är en fristad där man kan reflektera utan att bli dömd samt få hjälp att sortera bland både nya och gamla tankar. Det är en fantastisk förmån att få vara med och se när det går upp för klienten att det finns en väg ut ur de skav som var anledningen till att det började våra samtal. Det är det som driver mig att vilja fortsätta med detta och som gör detta arbete så roligt.

Så för de som saknar självkänsla eller god nattsömn, och upplever att de inte vet vad de egentligen vill och tycker att de inte kan styra sina liv så finns jag till hands.

0 Comments

2020-01-16

Existentiell Coaching / Läkning

När höstmörkret faller

Nu är det den brytningstid som jag tycker är lite jobbig. Ljuset och den klara härliga hösten håller på att förvandlas till mörker och grånad. Det är ännu inte tillräckligt kallt för att åka långfärdsskridskor, min vinterfavoritsysselsättning. I alla fall inte på för mig rimligt avstånd. Men så ser jag bilder på entusiaster som åkt till Härjedalen, Lappland eller norra Finland för att kunna ta de första skären för året på is som är av varierande tjocklek och kvalitet. Jag reflekterar över att jag blir mer avundsjuk än att jag gläds med dem som är där och åker, en trist inställning tycker jag själv. Avund är ju dessutom en av de klassiska dödssynderna.

Undrar varför jag känner på det viset? Jag har ju alla möjligheter i världen att göra samma sak och initiera liknande eskapader istället för att sitta här och tycka synd om mig själv. Jag vill ju dessutom inte vara ett offer utan en person som faktiskt gör det jag tycker är roligt och det jag har möjlighet till. Det är ju dessutom exakt det här som jag brukar prata med mina klienter om i existentiella samtal, så jag borde ju verkligen veta hur jag skall hantera det hela! Varför skall det vara så krångligt?

Men kanske är det just detta som är en del i att vara människa, en dragkamp mellan olika krafter som jag påverkas av. Det hjälper mig att bara sätta ord på det jag upplever och kolla lite på mig själv med snälla ögon för att kunna förflytta känslan till ett annat läge. På senare tid har jag ju lett existentiella gruppsamtal där vi tillsammans just reflekterat kring olika delar av hur det är att vara människa i likhet med min reflektion ovan. Det är väldigt inspirerande och roligt att tillsammans få dela varandras upplevelser och funderingar.

Så kommer det att bli den 24e november då jag skall ha ett evenemang med min bror, en mini-retreat kallar vi det. Där kombinerar vi samtal om mening i livet med yoga, meditation, en naturpromenad och gemensam lunch ute. Jag tror att det kommer att blir riktigt bra.

Nu har jag dessutom också fått möjlighet att vara grupphandledare för en “Tala om Livet”-grupp som skall startas till våren på Existentiellt Forum. Vi kommer att träffas under sex måndagskvällar med start i januari för att tal om vad det är att vara människa. Vi kommer bland annat att beröra områden som frihet, hur man hittar sin vilja, relationer, döden och om det finns någon mening. Vi utforskar tillsammans utan att övertala eller övertyga varandra. Förhoppningsvis kan detta samtal bidra till att deltagarna kan se sin situation från en lite ljusare sida ifall de, liksom jag just denna morgon, drabbats av lite dysterhet.

0 Comments

2019-11-04

Existentiell Coaching

Existentiella samtalsgrupper – att samtala om livet tillsammans med andra.

Sedan jag började med existentiell coaching för 1,5 år sedan har mitt intresse för genuina och innerliga samtal ökat mycket. Visst kan det vara trevligt att prata om barnens förehavanden, semesterresan eller idrottsminnen. Men att prata om och lyssna på andra, hur de upplever att det är att leva som människa, ger ett annat djup. Att tillsammans få dela tankar och funderingar och gemensamt försöka förstå egna och andras synvinklar är väldigt inspirerande. Det handlar då inte om att övertyga eller övertala någon om att just mina tolkningar är de rätta, utan mer om själva samtalet som sådant med nyfikenhet och ömsint närmande till den andre och till de ämnen som är i fokus.

Just nu är jag mitt i min utbildning som samtalsledare för grupper där vi lyssnar på och delar erfarenheter om livets mysterier. Livets mysterier kanske låter lite flummigt men kan bli lite tydligare om man ser den franske filosofen Gabriel Marcels sätt att beskriva det hela. Han skiljer på problem och mysterier. Problem kan vara väldigt komplexa men vi kan se att det finns eller kommer att finnas en lösning. Livet mysterier däremot är omätbara och har inte något definitivt svar. Exempel på detta kan vara, “vad skapar mening”, “hur påverkar vetskapen om döden oss” och “vad är frihet”.

Jag leder nu en samtalsgrupp där vi filosoferar kring dessa frågor. De ämnen vi hittills har berört är Frihet, Relationer och Döden. Till vår hjälp har vi förutom våra egna insikter och uppfattningar även existensfilosofernas stora källa av visdom och funderande. Det som är lite uppfriskande och inspirerande är att filosoferna inte alls är överens i sina åsikter. Gällande relationer till exempel, skrev Jean-Paul Sartre att “Helvetet är andra människor” baserat på hans syn att så fort vi möter en annan människa så börjar denna person att objektifiera dig. Du görs i hennes ögon till någon annan än du är och relationer är för honom därför en kamp och konflikt där det gäller att vinna över den andre. Emanuel Levinas å andra sidan menar att bara att tro att man kan förstå den andra är att förneka den andres vara. Han talar istället om “den absolut andre” och att det är “den andres annanhet” som kan hjälpa oss att vidga och berika våra egna liv. En diametralt motsatt syn.

Hur som helst har de tre gånger som jag hittills filosoferat tillsammans med gruppen varit väldigt givande. Det samtal som vi fem för varandra okända personer har genomfört ger nya perspektiv och tillfälle till funderingar kring mitt eget förhållningssätt i de olika frågorna. När vi nu senast samtalade om döden blev det tydligt för mig att vår syn på döden och vad som händer efter den har en påverkan på hur vi väljer att förhålla oss till våra nuvarande liv. Vi ser så mycket död och elände dagligen i media som egentligen inte berör oss särskilt mycket. Vi är avtrubbade av siffror på drunknade i medelhavet eller dödade i sprängdåd. Men när döden ibland kommer nära och drabbar en vän eller familjemedlem så stannar världen upp och jag kommer att reflektera över mitt liv och vad som faktiskt är viktigt. Att vara tillsammans med familj och vänner och att leva mitt liv autentiskt och inte efter någon annans önskan är tankar som kommer upp.

För min egen del är detta just en viktig del i att jag valt att vilja leda existentiella samtalsgrupper. Jag drivs av att vilja hjälpa andra människor och jag gillar att vara tillsammans med andra. Jag förundras även över hur vår grupp efter tre tillfällen á två timmar känns så öppen och trygg trots att alla deltagarna var nya inför varandra. Kanske skulle man i en framtid kunna använda denna samtalsmetod som ett medel att få arbetsgrupper eller andra konstellationer att bli mer autentiska och närmare varandra.

0 Comments

2019-09-24