Att veta vad jag vill och att ta ansvar för min egen situation
När jag lämnade Ericsson för tre år sedan var jag inte helt säker på vad jag skulle pyssla med. Jag hade en vag tanke om att jag skulle fortsätta med mitt specialområde inom konkurrentbevakning av radiobasstationer. Efter lite ledighet satte jag igång men kroppen talade ett tydligt språk att detta var något jag redan hade jobbat tillräckligt med, det var tråkigt och oinspirerande. Jag började då engagera mig lite mer i Trygghetsrådets aktiviteter och kom då att börja en utbildning i hur man aktivt tar befälet över sin egen jobbsökarsituation i syfte att antingen hitta en ny arbetsgivare eller nytt uppdrag som konsult.
Det var inte en kurs i vanlig bemärkelse utan något som mer kan liknas vid ett förändrat förhållningssätt. Frågan som jag först måste bottna var, Stefan – vad vill du göra EGENTLIGEN? Efter ett arbetsliv som hade karaktäriserats av att jag halkat in från den ena positionen till den andra utan att jag egentligen särskilt aktivt sökt några jobb så var det en fråga som fick mig att stanna upp. Vad vill jag egentligen göra med mitt liv? En väldigt relevant fråga, särskilt i det läge som då var med barn som började flyga ut och som inte behöver mig på samma sätt längre.
Det som kom till mig var att jag vill hjälpa människor. Både i deras roll som chefer men också som medmänniskor. Det var själva hjälpandet som sådant som lockade. Helt i linje med vad större delen av min släkt på mammas sida sysslar med. Med detta väl utklarat så blev kursen något helt annat än att bara vanlig katederundervisning. Det handlade om att gå på djupet med sig själv för att sätta grunden och riktningen på vidare liv och sitt jobbsökande. Det ledde bl.a. in mig på vägen mot existentiella samtal där jag under åren kunnat hjälpa helt vanliga människor till bättre självkänsla, självständighet och autenticitet och även i en del fall så att de kan sova betydligt bättre om natten.
När jag nu fick frågan om jag vill certifiera mig till att på egen hand kunna hålla dessa utbildningar i att ta befälet över sin egen resa så var det självklart att vara med. Förra veckan blev jag så certifierad och nu kan jag hjälpa andra med denna viktiga aktivitet! Det känns väldigt roligt och jag ser fram emot att kunna göra det jag verkligen brinner för, att hjälpa andra människor i en resa mot ett bättre liv.
På tur i vårvinterfjäll
Att få möta vårvintern i fjällen under en skidtur är bland det bästa jag vet. Jag har gått otaliga turer och övernattat i väldigt många olika STF-stugor. En av mina favoriter är STF Stensdalstugan i Jämtlandsfjällen. Den är relativt nybyggd, mysigt inredd och har en fantastisk utsikt ut över fjällvärlden från köksavdelningen. Dessutom finns en vedeldad bastu att tillgå med fönster ut mot Lillstensfjället. En mer perfekt kombination är svår att hitta. Jag har ju under två tillfällen kört ledarutveckling under en tredagars tur i just det området. Nu till våren kommer vi istället att köra en liknande tur med samtal om livsfrågor. Jag tror att det passar ännu bättre att kombinera ihop samtal om livet med långsamt skidande och med fjällvärlden som inramning.
I slutet på mars, när vårvintern är som bäst, kommer vi att ta oss på skidor från Vålådalen till Stensdalstugan. Under skidturen bär vi med oss ett samtalstema som exempelvis “vad skapar mening i mitt liv”. Vi skidar, reflekterar på egen hand och utforskar temat tillsammans under gemensamma pauser för lunch och fika på vår färd mot stugan. Väl där inkvarterar vi oss, badar bastu eller bara softar och därefter lagar vi mat ihop och knyter ihop temat för dagen. Dag två väljer vi ett nytt tema, skidar runt i närområdet och lunchar på fjället med samtal och reflektion. Åter till stugan för mer bastubadande, matlagande och samtal. Dag tre fortsätter likt de första två med skillnad att vi åter styr mot Vålådalen och senare hemfärd till Stockholm.
Erfarenheter från de två mini-retreater vi genomfört på Hellasgården visar hur rogivande en vistelse i naturen är för denna typ av samvaro. Vi har också fått önskemål om att mer tid önskas för reflekterandet och därför känns det väldigt bra att nu kunna erbjuda både mer tid för det utforskande samtalet och mer av vår härlig natur. Man behöver ingen speciell erfarenhet av existentiella samtal för att följa med men en viss vana av längd eller turskidåkning behövs. Så om du vill möta våren i våra vackra fjäll tillsammans med e n liten grupp människor som är intresserade av innerliga samtal så finns här en möjlighet att följa med. Mer information och anmälan finns tillgängligt HÄR!
Mini-retreat på Hellasgården
Förra helgen genomförde vi vår första mini-retreat där vi kombinerar mitt intresse för djupare samtal om livet med min brorsas kunnande i yoga och meditation. Vi är ju båda dessutom intresserade av natur och utevistelse så en stor del av evenemanget var förlagt utomhus med en längre promenad, en stillasittande meditation med utsikt över en sjö och med ett gemensamt reflekterande kring en öppen eld. Vid elden serverade min fru Caisa nyponsoppa, nybakat bröd och svampsoppa. Allt hemmafixat och mycket uppskattat.
Det var nio deltagare som till stora delar inte kände varandra sedan tidigare. Vi inledde dagen med en presentation och en genomgång av dagens tema som var “mening” eller mer utvecklat, “hur skapar jag mening i mitt eget liv”? Filosoferna har ju olika syn på detta exv Sören Kierkegaard som säger ” det gäller att finna en sanning som är sanning för mig, att finna den idé som jag vill leva och dö för”. Det är ju stora ord och känns kanske lite jobbigt. En mer nutida filosof, Michael Steger, menar istället att man kan slappna av för ”Mening finns hela tiden – det handlar om att upptäcka den och ta emot de mikro-meningarna som finns i vardagen”. Lite mer lättsmält och begripligt kanhända.
Efter denna inledning körde vi ett lite lugnare yogapass som avslutades med meditation. En härlig start på dagen. Nästa del var en promenad i det vackra Nackareservatet där deltagarna fick utbyta tankar med någon de normalt inte samtalar med. Den fysiska aktiviteten och miljön gav en fin verkan på djupet i samtalen. Innan lunch varvade vi ner med meditation på en klippa med utsikt över en spegelblank sjö. Därefter var det endast en kort promenad till den väntande lunchen.
Under och efter lunchen utforskade vi gemensamt i gruppen olika aspekter på temat. Först i lite mer allmänna ordalag för att sedan bli lite mer personliga och dela erfarenheter av vad som ger just mig mening, just nu. Jag upplevde en närhet och uppriktig ärlighet och ömsinthet bland deltagarna. Det kan tyckas lite märkligt att vi som inte känner varandra alls kan dela dessa historier mellan oss. Sedan tänker jag att det kanske är just därför vi kan göra det. Deltagarna har ingen roll att leva upp till, ingen fasad att bevara eller försvara utan kan på ett mer sårbart sätt visa sig utan att känna sig hotade eller ifrågasatta. Det är precis det här som gör att jag tycker att det är så roligt att hålla på med detta. Att kunna var med och skapa en miljö som får andra att känna sig trygga där de kan dela med sig till varandra, på riktigt. En härlig känsla.
Efter en tid var vi tvungna att avrunda det hela eftersom solen var på väg ner och det började skymma. Vi promenerade tillbaka till Hellasgården och avslutade tillsammans med en kort reflektion av dagen. Sedan ingick det även ett bastubad med dopp i Källtorpssjön för de som ville vilket var en mycket bra avslutning på evenemanget.
Återkopplingen från deltagarna har efteråt varit mycket positiv varför vi nu planerar att göra detta som ett återkommande evenemang. Nästa gång är den 22/12 återigen, med Hellasgården som utgångspunkt. För att riktigt kunna landa i utforskandet har vi även bokat in en tre dagars skidtur med samtal om livet i fokus. Vi åker i slutet på mars till Jämtlandsfjällen men mer info om det i nästa blogginlägg.
Några kommentarer från evenemanget:
“Jag hade en fantastiskt fin söndag tillsammans med er och de andra deltagarna. Jag tyckte allt var så härligt… yogan, meditationen, promenaderna, samtalen, samvaron, maten och elden. Tack snälla!! Jag vill gärna vara med igen.”
“Jag tycker det blev en väldigt trevlig och givande dag! Jättebra med att börja med yoga – och en stunds meditation. Jag gillade också det här att prata med en person som jag inte kände sedan tidigare om meningen i livet under promenaden i skogen. Fantastiskt med att sitta själv och titta ut över sjön.”
TALA OM LIVET
Självutvecklande samtal tillsammans med andra
Ja vad skall man kalla en aktivitet när en grupp människor sitter och reflekterar och samtalar på djupet om livet? Det är ju ingen utbildning eller kurs, inte heller coachning. Kanske en upplevelse, men inte då i likhet med att åka RIB-båt eller hoppa fallskärm. En “lyssnande samtalsgrupp” är det och kanske kan man kalla det “undersökande gemenskap” eller ett “självutvecklande samtal tillsammans med andra”.
Jag har ju just avslutat min utbildning som handledare för att kunna ha grupper där vi TALAR OM LIVET. Det är väldigt roligt att kunna få vara med och facilitera så att en grupp för varandra helt okända människor får igång ett djupt och innerligt samtal. Under våra träffar har vi talat och filosoferat om Frihet, Relationer, Döden och Mening med inspiration från existensfilosoferna. Att filosofera innebär ju att det inte finns något rätt svar som vi skall komma fram till utan att själva resan är målet. Det är fantastiskt att få utforska ett ämne och verkligen gå till botten med sina egna föreställningar, för att sedan få reflektera samt vrida och vända på det hela tillsammans med andra.
I dagens samhälle, med sociala medier som allt vanligare kommunikationssätt, är det ofta en fasad som visas upp. Även då vi träffar våra vänner eller arbetskamrater är det inte särskilt vanligt att samtalen berör på ett djupare plan. Vi pratar trevligt om hur det går för barnen, vart nästa semester skall gå eller om någon bra podd eller serie. Ytlighet och fasad visas upp, inget fel i det, men vi saknar en plats att kunna samtala på ett djupare plan.
I den samtalsgrupp som jag ledde som en del i utbildningen var samtalen på ett annat plan. Det var fascinerande att se hur snabbt vår lilla grupp kom i en stämning av förtroende och öppenhet. FIRO-cirkeln kortslöts. Kanhända beroende på att det inte handlar om att positionera sig gentemot andra. Vi är alla där på lika villkor och det gav snabbt en djup gemenskap. Kanske blir det på det viset när dessa typer av teman är på tapeten. Alla har glatt deltagit med egna erfarenheter men även reflekterat och funderat runt andra deltagares synpunkter. Det finns redan en saknad och deltagarna vill gärna fortsätta i någon form.
Utvärderingarna från min utbildningsgrupp har varit väldigt positiva och ett återkommande tema i dessa har just varit den varma gemenskapen samt att samtalen satt deltagarna i rörelse att fortsätta utforskandet utanför gruppen tillsammans med sina närmaste.
Men varför är en så till synes enkel och rättfram övning som TALA OM LIVET så uppskattad? Varför kan man inte samtala på detta sätt redan nu med sina närmaste? Jag tror det kan ha att göra med att vi nuförtiden är så programmerade på att prestera och att visa upp vår yta. Vi håller ofta garden uppe för att inte svärta ner vårt personliga varumärke. Ett varumärke som får en massa likes på sociala medier trots att det kan finnas väldigt mycket viktigare saker som döljs bakom fasaden som visas upp. Vi vågar helt enkelt inte stiga ur vår rustning och visa oss sårbara inför andra. Kanske är det därför till och med lite lättare i en grupp med okända människor där man inte har någon position att försvara eller fasad att solka ner.
Det ger mig en tro på att detta verkligen är något viktigt att fortsätta med och att bygga vidare kring. Jag tänker att samtalen dessutom kan kombineras med andra delar, som exempelvis yoga eller lätt fysisk aktivitet i naturen på ett eller annat sätt. Ser fram emot att få ta en grupp till fjällen där vi inte bara kan få djupdyka i existentiella teman utan även njuta av naturen och fjällandskapet.
Jag har även sjösatt idén om en tema-tur för den långfärdsskridskoklubb jag är med i och jag har fått många glada tillrop runt detta.
Så om ni har intresse av att TALA OM LIVET så hör av er. Det kan gälla allt från enskilt deltagande in den grupp jag startar efter nyår eller om ni gå tillsammans med kollegorna på er arbetsplats för att komma närmare varandra, om man nu vågar släppa garden och visa sina sårbara sidor.
Från dagen då Anette Iversen-Ouzounis och jag fick våra diplom för vår utbildning till existentiella samtalsledare!
End of content
No more pages to load