Existentiella samtalsgrupper – att samtala om livet tillsammans med andra.

Sedan jag började med existentiell coaching för 1,5 år sedan har mitt intresse för genuina och innerliga samtal ökat mycket. Visst kan det vara trevligt att prata om barnens förehavanden, semesterresan eller idrottsminnen. Men att prata om och lyssna på andra, hur de upplever att det är att leva som människa, ger ett annat djup. Att tillsammans få dela tankar och funderingar och gemensamt försöka förstå egna och andras synvinklar är väldigt inspirerande. Det handlar då inte om att övertyga eller övertala någon om att just mina tolkningar är de rätta, utan mer om själva samtalet som sådant med nyfikenhet och ömsint närmande till den andre och till de ämnen som är i fokus.

Just nu är jag mitt i min utbildning som samtalsledare för grupper där vi lyssnar på och delar erfarenheter om livets mysterier. Livets mysterier kanske låter lite flummigt men kan bli lite tydligare om man ser den franske filosofen Gabriel Marcels sätt att beskriva det hela. Han skiljer på problem och mysterier. Problem kan vara väldigt komplexa men vi kan se att det finns eller kommer att finnas en lösning. Livet mysterier däremot är omätbara och har inte något definitivt svar. Exempel på detta kan vara, “vad skapar mening”, “hur påverkar vetskapen om döden oss” och “vad är frihet”.

Jag leder nu en samtalsgrupp där vi filosoferar kring dessa frågor. De ämnen vi hittills har berört är Frihet, Relationer och Döden. Till vår hjälp har vi förutom våra egna insikter och uppfattningar även existensfilosofernas stora källa av visdom och funderande. Det som är lite uppfriskande och inspirerande är att filosoferna inte alls är överens i sina åsikter. Gällande relationer till exempel, skrev Jean-Paul Sartre att “Helvetet är andra människor” baserat på hans syn att så fort vi möter en annan människa så börjar denna person att objektifiera dig. Du görs i hennes ögon till någon annan än du är och relationer är för honom därför en kamp och konflikt där det gäller att vinna över den andre. Emanuel Levinas å andra sidan menar att bara att tro att man kan förstå den andra är att förneka den andres vara. Han talar istället om “den absolut andre” och att det är “den andres annanhet” som kan hjälpa oss att vidga och berika våra egna liv. En diametralt motsatt syn.

Hur som helst har de tre gånger som jag hittills filosoferat tillsammans med gruppen varit väldigt givande. Det samtal som vi fem för varandra okända personer har genomfört ger nya perspektiv och tillfälle till funderingar kring mitt eget förhållningssätt i de olika frågorna. När vi nu senast samtalade om döden blev det tydligt för mig att vår syn på döden och vad som händer efter den har en påverkan på hur vi väljer att förhålla oss till våra nuvarande liv. Vi ser så mycket död och elände dagligen i media som egentligen inte berör oss särskilt mycket. Vi är avtrubbade av siffror på drunknade i medelhavet eller dödade i sprängdåd. Men när döden ibland kommer nära och drabbar en vän eller familjemedlem så stannar världen upp och jag kommer att reflektera över mitt liv och vad som faktiskt är viktigt. Att vara tillsammans med familj och vänner och att leva mitt liv autentiskt och inte efter någon annans önskan är tankar som kommer upp.

För min egen del är detta just en viktig del i att jag valt att vilja leda existentiella samtalsgrupper. Jag drivs av att vilja hjälpa andra människor och jag gillar att vara tillsammans med andra. Jag förundras även över hur vår grupp efter tre tillfällen á två timmar känns så öppen och trygg trots att alla deltagarna var nya inför varandra. Kanske skulle man i en framtid kunna använda denna samtalsmetod som ett medel att få arbetsgrupper eller andra konstellationer att bli mer autentiska och närmare varandra.

  • Post published:2019-09-24
  • Post comments:0 Comments

Leave a Reply