Nu är det den brytningstid som jag tycker är lite jobbig. Ljuset och den klara härliga hösten håller på att förvandlas till mörker och grånad. Det är ännu inte tillräckligt kallt för att åka långfärdsskridskor, min vinterfavoritsysselsättning. I alla fall inte på för mig rimligt avstånd. Men så ser jag bilder på entusiaster som åkt till Härjedalen, Lappland eller norra Finland för att kunna ta de första skären för året på is som är av varierande tjocklek och kvalitet. Jag reflekterar över att jag blir mer avundsjuk än att jag gläds med dem som är där och åker, en trist inställning tycker jag själv. Avund är ju dessutom en av de klassiska dödssynderna.
Undrar varför jag känner på det viset? Jag har ju alla möjligheter i världen att göra samma sak och initiera liknande eskapader istället för att sitta här och tycka synd om mig själv. Jag vill ju dessutom inte vara ett offer utan en person som faktiskt gör det jag tycker är roligt och det jag har möjlighet till. Det är ju dessutom exakt det här som jag brukar prata med mina klienter om i existentiella samtal, så jag borde ju verkligen veta hur jag skall hantera det hela! Varför skall det vara så krångligt?
Men kanske är det just detta som är en del i att vara människa, en dragkamp mellan olika krafter som jag påverkas av. Det hjälper mig att bara sätta ord på det jag upplever och kolla lite på mig själv med snälla ögon för att kunna förflytta känslan till ett annat läge. På senare tid har jag ju lett existentiella gruppsamtal där vi tillsammans just reflekterat kring olika delar av hur det är att vara människa i likhet med min reflektion ovan. Det är väldigt inspirerande och roligt att tillsammans få dela varandras upplevelser och funderingar.
Så kommer det att bli den 24e november då jag skall ha ett evenemang med min bror, en mini-retreat kallar vi det. Där kombinerar vi samtal om mening i livet med yoga, meditation, en naturpromenad och gemensam lunch ute. Jag tror att det kommer att blir riktigt bra.
Nu har jag dessutom också fått möjlighet att vara grupphandledare för en “Tala om Livet”-grupp som skall startas till våren på Existentiellt Forum. Vi kommer att träffas under sex måndagskvällar med start i januari för att tal om vad det är att vara människa. Vi kommer bland annat att beröra områden som frihet, hur man hittar sin vilja, relationer, döden och om det finns någon mening. Vi utforskar tillsammans utan att övertala eller övertyga varandra. Förhoppningsvis kan detta samtal bidra till att deltagarna kan se sin situation från en lite ljusare sida ifall de, liksom jag just denna morgon, drabbats av lite dysterhet.