Förra helgen genomförde vi vår första mini-retreat där vi kombinerar mitt intresse för djupare samtal om livet med min brorsas kunnande i  yoga och meditation. Vi är ju båda dessutom intresserade av natur och utevistelse så en stor del av evenemanget var förlagt utomhus med en längre promenad, en stillasittande meditation med utsikt över en sjö och med ett gemensamt reflekterande kring en öppen eld. Vid elden serverade min fru Caisa nyponsoppa, nybakat bröd och svampsoppa. Allt hemmafixat och mycket uppskattat.

Det var nio deltagare som till stora delar inte kände varandra sedan tidigare. Vi inledde dagen med en presentation och en genomgång av dagens tema som var “mening” eller mer utvecklat, “hur skapar jag mening i mitt eget liv”? Filosoferna har ju olika syn på detta exv Sören Kierkegaard som säger ” det gäller att finna en sanning som är sanning för mig, att finna den idé som jag vill leva och dö för”. Det är ju stora ord och känns kanske lite jobbigt. En mer nutida filosof, Michael Steger, menar istället att man kan slappna av för ”Mening finns hela tiden – det handlar om att upptäcka den och ta emot de mikro-meningarna som finns i vardagen”. Lite mer lättsmält och begripligt kanhända.

Efter denna inledning körde vi ett lite lugnare yogapass som avslutades med meditation. En härlig start på dagen. Nästa del var en promenad i det vackra Nackareservatet där deltagarna fick utbyta tankar med någon de normalt inte samtalar med. Den fysiska aktiviteten och miljön gav en fin verkan på djupet i samtalen. Innan lunch varvade vi ner med meditation på en klippa med utsikt över en spegelblank sjö. Därefter var det endast en kort promenad till den väntande lunchen.

Under och efter lunchen utforskade vi gemensamt i gruppen olika aspekter på temat. Först i lite mer allmänna ordalag för att sedan bli lite mer personliga och dela erfarenheter av vad som ger just mig mening, just nu. Jag upplevde en närhet och uppriktig ärlighet och ömsinthet bland deltagarna. Det kan tyckas lite märkligt att vi som inte känner varandra alls kan dela dessa historier mellan oss. Sedan tänker jag att det kanske är just därför vi kan göra det. Deltagarna har ingen roll att leva upp till, ingen fasad att bevara eller försvara utan kan på ett mer sårbart sätt visa sig utan att känna sig hotade eller ifrågasatta. Det är precis det här som gör att jag tycker att det är så roligt att hålla på med detta. Att kunna var med och skapa en miljö som får andra att känna sig trygga där de kan dela med sig till varandra, på riktigt. En härlig känsla. 

Efter en tid var vi tvungna att avrunda det hela eftersom solen var på väg ner och det började skymma. Vi promenerade tillbaka till Hellasgården och avslutade tillsammans med en kort reflektion av dagen. Sedan ingick det även ett bastubad med dopp i Källtorpssjön för de som ville vilket var en mycket bra avslutning på evenemanget. 

Återkopplingen från deltagarna har efteråt varit mycket positiv varför vi nu planerar att göra detta som ett återkommande evenemang. Nästa gång är den 22/12 återigen, med Hellasgården som utgångspunkt. För att riktigt kunna landa i utforskandet har vi även bokat in en tre dagars skidtur med samtal om livet i fokus. Vi åker i slutet på mars till Jämtlandsfjällen men mer info om det i nästa blogginlägg.